Ingen mer frost (bestämde vi oss för)  så bottenventiler öppnades och sötvatten fylldes på. I svaga sydliga vindar satte vi iväg norröver och genade igenom Pater Nosterskären strax efter skymning. Då hör man bara ejderflockarna som lyfter när man råkar passera för nära.  Andra dagen hördes både svanar och måsar vilket tydde på att våren var på gång. Kanske inte riktigt. Oron bland fåglarna hade mer med den havsörn som flög över holmarna och förmodligen satte skräck de mindre fåglarna. Stor och mäktig ser den ut i alla fall.

Efter Vasaloppets upplösning styrde vi kosan hemåt. Då kom snön. Sikten blev begränsad och det blev slaskigt.

Snöslask ger lika dålig sikt som dimma.

Lika “förvånad” blir man varje höst då man förväntas helt upphöra med att vara i behov av toaletter. Undra om lagstiftaren själv helt slutar att gå på toaletten mellan november till april.

Jag ställde frågan till Transportstyrelsen i ett mail i fjol om hur man tänkt sig att vinterseglare skall kunna uppfylla lagen. Givetvis behagade man inte svara.