En bohuslänstur före semestern i veckan före påsk bjöd på fina vindar och strålande sol. Temperaturen nattetid kröp dock fortfarande ner mot 0 grader under natten så värmaren fick jobba. Siktade på Väderöarna i tron om att vi skulle bli ensamma där – så blev inte fallet. Ytterligare två norska båtar hade hittat dit. Vi tillbringade en stor del av förmiddagen i lä på utkiken i strålande sol innan vi vände söderut mot Smögen. Maximal tur med vädret. Sol………

Seglingen söderöver gav 1 dag med tät dimma då vi inte såg någonting. Enligt samstämmiga uppgifter från både radar och ais passerade en fiskebåt strax framför oss i farleden in mot Lysekil utan att den gick att vare sig se eller höra. Känns tryggt med lite hjälpmedel ibland.

Ett tekniskt svek var att “gasvajern” gick av då sista kvällen vi skulle lägga till i Marstarand. Vi fick tillämpa gamla tiders verbala komandon med dottern i motorrummet som uppmärksamt tryckte till på vipparmen när vi började ropa “gas” från sittbrunnen. Allt löste sig till belåtenhet.

Inför hemfärden fästes en fiskelina mellan vipparmen och oljestickan. Mitt på denna lina fästes en längre lina som drogs upp till sittbrunnen så gasjustering kunde ske från sittbrunnen. Gasen blev på detta sätt mindre känslig då det krävdes lite längre utslag än en direktkoppling till vippan. Tilläggningen i hemmahamnen gick geschwinnt.