2-8/1 Juleseglats

Efter att ha installerat den nya värmaren stack vi iväg på den obligatoriska 13 dags julseglingen som löper mellan nyår och 13e jul. Nyår firas i familjens hägn….Prognos om sydliga blida vindar med omslag till nordliga kalla vindar med snö. Kom iväg på sydvinden och kom i skymningen till Marstrand i lätt duggregn. Nästa morgon stod en frisk nordan på med snö och – 7C. Det blev en arbetsdag i båten. Nästa dag kom vridet till NO och vi sträckte i strålande sol, fast fortfarande väl under -5C, till Käringön där vi tajmade den lokala kvällsmiddagen på Ökrogen. Nice….med varm öl. Värmaren har hittills gått klockrent utan avbrott…..något lurt är det för det kan ju inte funka direkt? I kylan så hade hamnar med el förtur. Grundsund är en sådan hamn och det blev en kort seglats dit med en eftermiddagspromenad till Stockevik och åter.

Vackra lugna färgpaletter efter nattens snö
Vackra lugna färgpaletter efter nattens snö

Sen styrdes kosan söderut då man lovat vindomslag i slutet av veckan till sydlig, dvs motvind. Att gå för motor ger marginell naturupplevelse.

Lugnt och tyst. Inte ett enda motorljud så långt örat hörde.
Lugnt och tyst. Inte ett enda motorljud så långt örat hörde.

Det blev Dyrön som sista natthamn där man förtjänstfullt hade lämnat strömmen på på piren och anvisat ett swish-nummer så man kunde göra rätt för sig.

Söndagens hemfärd bjöd på SV vind om drygt 10 m/s men vi sträckte från Sillesund och till Björkö. Detta stopp för tankning innan hemmahamnen var befogat då värmaren gått drygt 150 timmar i ett stäck med en total förbrukning om ca 50 liter. Men det blir varmt och gott med temperaturer kring 20C inne i båten som sjunker till 15C under dagseglingarna  då värmaren gick på lägsta effekt 1500W. Ett skäligt pris för komfort. Ett mycket positivt värmartest. Och den var mycket tystare än vår gama Webasto som i och för sig inte var högljud men denna Heatonixen hördes nätt och jämt från utsidan även om man stod 2 m från avgasutblåset.

 

Byte av värmare 13-22/12

Under förra säsongen hade vi lite driftstörningar med vår gamla Webasto. Planerade under sommaren att plocka ner den för service men annat kom emellan. Doch gicke den igång under hösten än om det luktade ”rikligt med fotogen” vid start. Värme tillskottet var dock inte vad som varit.

Hittade en ny Heatronix på blocket för en 1/4 av nypriset relativt en ny Webasto 5 kW.

I samband med bytet rev vi ut de gamla luftslangarna. De var inte mer än 50 mm!!! Inte undra på att flödet var lågt. Sen när vi rev ut värmaren visade det sig att det var en 2 kW och inte en 3,5 kW som vi trott. Alldeles för lite för en 41-fotare.

Nåväl in med värmaren och ny grövre slang med fyra utblås, 2 i salongen och ett i sidokabinen och ett i förpiken. Men vad trångt det var! Fick borra upp samtliga genomföringshål i skotten. Isolerade dessutom slangarna där dom låg i närheten av elkablagen.

Ser nu framemot 13-helgsseglingen och med hopp om lite högtrycksväder.

10-11/9 Bytt Furlex

Det var ingen ide att laga den gamla Furlexen så det blev en helt ny installation med nytt förstag. Och tur var väl det, för även profilerna sjöng på sista versen med sprickbildning i anslutningarna.

Både Furlexen i sig och förstagsprofilen var isärdragen.
Både Furlexen i sig och förstagsprofilen var isärdragen.

Det var lätt att montera ihop den nya Furlexen 304S med 10 mm förstag på bryggan. Det som var jobbigt var jobbet i masten då vi gjorde bytet utan att masta av. Man får blodsnörp i benen efter en stund i båtsmansstolen. Sen är det tungt att på ”släpp” i förstaget även om lyft sker av profilen med fallet. Sen skall man inte tappa brickor och dyligt när det väl lossar. Det gick så där. Bra med lite reservbrickor!

In och utrullning av genuan går nu betydligt lättare. Det fattades en del kulor i lagren på den gamla Furlexen.

2-3/9 24 timmars med furlexhaveri

Årets 24-timmars utlovade Sydlig vind vridande till väst med regn under natten. Och så blev det. Vinden ökade efterhand och blev till slut frisk.

Seglad rutt där Ramskär söder om Koster rundades.
Seglad rutt där Ramskär söder om Koster rundades.

Seglingen var odramatisk i SV-ig vind ca 8-12 m/s norrut. I medströmmen loggade vi stadigt mellan 6 och 10 knop. Givetvis skulle en tanker runda Brofjorden angöring 47 samtidigt. Vi kikade på AISen och kom fram till att han var större och valde därför att väja. Ca 20 minuter förlorades här.

Sjön växte till slg under natten och det var inte självklart att gå över grundflaken på 5-8 m  söder om Ramskär vid rundningen. Men det gick bra….

Vid rundningen rullade vi in genuan då vi skulle få segla dikt bidevind i färden söderut mot Väderöarna. Vi rullade in för mycket och fick inget vidare drag i sjöarna som var lite emot. Problemet var bara att Furlexen inte gick att rulla ut. Den hade gått isär och hade fastnat där.

Seglade upp i sjölä av Väderöarna och gick fram och hoppade på rullen som behaga ge oss ett varv till i färden söderut. Farten blev väl kanske 1 knop lägre med en något mindre genua än önskat. Full stor och 2 m genua blir inte optimalt.

Totalt bled vet 155 sjömil som omräknat gav en distans om 126 sjömil. Faktiskt den näst bästa noteringen vi gjort. Med den gamla maxi 95 har vi tidigare seglat 131 sjömil netto.

Påsksegling till Väderöarna

En bohuslänstur före semestern i veckan före påsk bjöd på fina vindar och strålande sol. Temperaturen nattetid kröp dock fortfarande ner mot 0 grader under natten så värmaren fick jobba. Siktade på Väderöarna i tron om att vi skulle bli ensamma där – så blev inte fallet. Ytterligare två norska båtar hade hittat dit. Vi tillbringade en stor del av förmiddagen i lä på utkiken i strålande sol innan vi vände söderut mot Smögen. Maximal tur med vädret. Sol………

2016-03-21 10.50.23

Seglingen söderöver gav 1 dag med tät dimma då vi inte såg någonting. Enligt samstämmiga uppgifter från både radar och ais passerade en fiskebåt strax framför oss i farleden in mot Lysekil utan att den gick att vare sig se eller höra. Känns tryggt med lite hjälpmedel ibland.

Ett tekniskt svek var att ”gasvajern” gick av då sista kvällen vi skulle lägga till i Marstarand. Vi fick tillämpa gamla tiders verbala komandon med dottern i motorrummet som uppmärksamt tryckte till på vipparmen när vi började ropa ”gas” från sittbrunnen. Allt löste sig till belåtenhet.

Inför hemfärden fästes en fiskelina mellan vipparmen och oljestickan. Mitt på denna lina fästes en längre lina som drogs upp till sittbrunnen så gasjustering kunde ske från sittbrunnen. Gasen blev på detta sätt mindre känslig då det krävdes lite längre utslag än en direktkoppling till vippan. Tilläggningen i hemmahamnen gick geschwinnt.

4-7/3 helgsegling med havsörnar och snöblask

Ingen mer frost (bestämde vi oss för)  så bottenventiler öppnades och sötvatten fylldes på. I svaga sydliga vindar satte vi iväg norröver och genade igenom Pater Nosterskären strax efter skymning. Då hör man bara ejderflockarna som lyfter när man råkar passera för nära.  Andra dagen hördes både svanar och måsar vilket tydde på att våren var på gång. Kanske inte riktigt. Oron bland fåglarna hade mer med den havsörn som flög över holmarna och förmodligen satte skräck de mindre fåglarna. Stor och mäktig ser den ut i alla fall.

Efter Vasaloppets upplösning styrde vi kosan hemåt. Då kom snön. Sikten blev begränsad och det blev slaskigt.

2016-03-06 15.24.20Snöslask ger lika dålig sikt som dimma.

2016-03-05 10.31.05 aLika ”förvånad” blir man varje höst då man förväntas helt upphöra med att vara i behov av toaletter. Undra om lagstiftaren själv helt slutar att gå på toaletten mellan november till april.

Jag ställde frågan till Transportstyrelsen i ett mail i fjol om hur man tänkt sig att vinterseglare skall kunna uppfylla lagen. Givetvis behagade man inte svara.

Trettondagssegling

En kompakt nyårshelg gav en något sen start på den obligatoriska ”trettondagjulseglatsen” som brukar ske mellan nyår och trettonde. Prognosen för söndag till onsdag förebådade sol, måttliga ostliga vindarkompletterat med kyla. Det senare var lite nervöst då dieselvärmaren hade visat tendenser på önskan om julledighet den med under den sista decemberseglatsen. Packade därför ner en extra värmare ifall om att….

Med ostliga vindar på 10-12 m/s vid passage av Marstrandsfjorden blev däcket väl isbelagt med en förrädiskt hal yta. Stor försiktighet fick anammas vid tilläggning. Förtöjningstamparna i ankarboxen bråkade även dessa då de blivit blöta och ville inte riktigt forma sig till knaparnas utseende. Vi vet väl om detta att tampar skall förvaras torrt – men minnet är kort.

Morgonljus över Käringön

Tillgången på el är avgörande för val av hamn speciellt med tveksam tillgång till dieselvärme. Käringön blev som många andra gånger ett av målen. Med tillgång till el så fungerade givetvis dieselvärmaren ypperligt och den stängdes därefter aldrig av.

DSC_0011

Natten mot onsdagen som tillbringades på Dyrön, blev kall med dryga -8C. Trots en välvilligt inställd värmare (totalt ca 2-3 kW) och igenbommad förpik sjönk temperaturen inne till +16C. Det blev lite ytterligare kylslagen stämning då juniorhockeyfinalen sändes i 12an och att boxerkortet glömts hemma. ”TV4” borde inte få några sändningsrättigheter på idrott över huvud taget.  Det fick bli Beckfilmen ”Mannen på taket” i stället.

Om än att det var kallt under dessa mellandagar så hade vi sol helatiden och en stadig ostlig vind om ca 10 m/s…således en perfekt seglingstripp.

Dessutom kunde vi konstatera att musfällorna, totalt 6 till antalet och vittjade med diverse läckerheter alltifrån Polly till ost, var tomma. Musjakten förklarades därför som avslutad.

Musjakt ombord

I samband med lunch på svaj skulle skodonen bytas. Av med dojorna och på med stövlarna. En stövel passade förträffligt medan den andra inte ens gick att ta på. Fullt med rivet papper – ett begynnande musbo!

Chokladen var snyggt aväten medan innehållet i pralinen lämnats orört. En mus ansluten till IOGT.
Chokladen var snyggt aväten medan innehållet i pralinen lämnats orört. En mus ansluten till IOGT.

Vi hade lämnat kvar 3 st punchpraliner i en skål som vi glömt. Dessa pralinerna var snyggt öppnade och chokladen aväten. Inga andra paket hade spår av angrepp.

En hel eftermiddag lades på att vända upp och ner på allt i båten och med fiberoptik granska alla dolda skrymslen. Samtidigt våttorkades alla ytor i jakt på muslortar. Utfallet var klent. Tydligen var det mina stövlar som varit huvudattraktionen i båten.

Musfällor och annat placerades ut men musen har lyst med sin frånvaro. Uppenbarligen har den dragit sin kos efter det att pralinerna ätits upp. Intressant är hur musen kommit in. Möjligtvis har den sprungit på tamparna då dessa under vintern är dubbla och då troligtvis mer inbjuder till en promenad från brygga till båt. Har numera införskaffat mer avancerade fällor med dofter som, enligt försäljaren, ingen mus i världen kan motstå.

12 timmars 1 advent

Med prognoser om 20 m/s så plockades stormfocken fram. Har bara testats i hamn i vindstilla väder.  På fredagen åkte vi ner till båten och riggade till stormfocken i dagsljus. Fungerade förvånansvärt smidigt i hamn men att göra det till havs i mörker är nog en helt annan sak.

Vi lämnade hamnen strax efter kl 0500 för att med god marginal nå Rossbådan före starttiden kl 0600. Trots en sträcka på knappt 2 sjömil var vi där endast några minuter före start. Det går inte fort i motvind och motsjö. Stormfocken sattes och sen fick det vara bra. Måvholmsbådan strax intill visade vindbyar om drygt 21 m/s. Men det gick geschwint över med goda 6 knop över grund och vi satte kurs norrut. Tyvärr kom det lite regn under de två första timmarna innan den sydliga vinden slog om till väst och avtog något.

12 timmars vinter planskissVi planerade att stryka stormfocken och köra med genuan men lättjan fick råda och vi seglade vidare upp till Nösund, en punkt vi inte rundat tidigare, där vi vände åter söderut. På returen gick vi utomskärs då det var svårt att ta sig igenom Kyrkesund. Vi sparade minst 1/2 timma på detta.

2015-11-28 09.34.48-2

Det var emellanåt behaglit med stormfock och halv stor då det stundvis stadigt blåste 16-17 med fritt västerhav. Sjön växte till sig under dagen och däcket blev renspolat.

2015-11-28 15-48-10 - Stormfågel p12 Långö_IMG_0946

Under eftermiddagen sammanstrålade ovanligt nog samtliga deltagande båtar på Sälöfjorden. Inför rundningen av styrbordspricken vid Långö blev det relativt tajt och trots att 12-timmars inte seglas enligt kappseglingsregler gjorde vi ändå ett vilseledande anrop om ”överlapp”. Vi lyckade klämma oss innanför Tootiki vid rundningen. (Foto C. Forsgren). Vinden var under kvällen mycket byig och varierade mellan strax under 10 m/s och i de regn/hagel-byar som kom nästan dubblades vindstyrkan.

Det blev total 72 distans som efter korrigering och några minuters försening omräknat blec 56 distans.

Det hade gått att plocka betydlig fler distans om vi satsat med mer segel vid start och bytt till genua. Men lite försiktighet infinner sig under vinterhalvåret och slitaget på genuan blir betydande då den ofta börjar fladdra i akterliket om den är inrullad för mycket. Stormfocken fungerar ok i vindar över 13-15 m/s. En mycket trevlig och lärorik upplevelse

Luktmysteriet i akterkojen löst

 

Under semestern började det märkas lite ”diesellukt” i akterkabinerna. Men ingen lukt kunde märkas i motorrummet så semestern avnjöts utan lösning på problemet. Problemet var inte så stort med öppna skyports.  Under 24-timmars blev lukten påtaglig samtidigt som kompassen blev tom på ”White crystal” – en form av lacknafta. Lacknafta än så lite luktar påtagligt irriterande i en liten kojvolym!

Kompassen, som var en gammal Sunto, hade inte riktigt samma mått som andra kompasser så ett försök till byte av membran skulle göras. Det var lögn i h-e att separera dubbelbottnen. Men nu blev det mer en principfråga, uslingen skulle repareras!

DSC_0827[1]Med en extra klämring i botten så är det ju en enkel sak att klämma på ett yttre membran. Ett membran typ cykelslang monterades med god elasticitet. Fungerade perfekt under två timmar.

 

Sen började det lukta misstänkt av lacknafta runt köksbordet och klagomål från högre instans kom till min konkreta kännedom. Fick flytta ut i kylan på altanen. Sen blev det ännu värre, lacknaftan svettades rakt igenom min så elastiskt fina membranduk. De hemska kemilektionerna från gymnasietiden skymtade förbi, tydligen hade jag missat en hel del. Turligt nog är kunskap idag mer en fråga om kontakter och internet. Jag valde det bekvämaste, jag mailade min kemi-vän. Han förklarade för mig om det här med lika löser lika!…..Jaha? Konkret så rekommenderade han en rad material som skulle kunna tänkas klara lacknafta. Returmailet avslutades med en smiley!? Det blev Nitrilgummi som turligt nog stod att köpa i form av latexfria diskhandskar

DSC_0831[1]Med hjälp av diverse sprutor fylldes uslingen igen. Sista toppningen gjordes efter en tur i frysen. Fantastiskt det fungerade utmärkt!

Sen var det det här med fysik. Det var jag bättre på men inte tillräckligt bra.

När jag efter ett par dagar tog in den fyllda kompassen för att testa hur kraftigt membranet skulle bukta ut när temperaturen steg hade jag inte räknat efter ordentligt. Hittade ingen volymutvidgningskonstant för lacknafta men den kan antas vara lite större än för vatten. Med en temperaturstegring på 50C så blev volymökningen gissningsvis 5 cm3. Membranet höll men i slutskedet trycktes kupolen loss från sina låshullingar. Misstroendet från den högre instansen var i detta skede påtagligt. Det tog ett par dagar med lite forcerad köksfläkt för att återställa förtroendet.

Nu skall jag åka till båtbutiken och köpa en ny kompass. Sticksåg och borr har jag tidigare införskaffat.