Brusten ankarkätting

Ett snöpligt avbrott fick göras i samband med svajankringen inför inmundigande av en en lätt frukost. Allt inleddes med att båten stod på sniskan i leran i Rörö hamn. Det hade blivit lågvatten under natten. Idogt arbete med winshning och fullt segelställ resulterate till slut att vi kom loss ur leran. Fruktost hägrade! 

Ut ur hamnen (fast det blev stopp i leran en gång till på vägen förbi bryggnocken i hamnen) och sen ner med stävankaret. Efter 5 m försvan ankaret fort då kättingen gick av! Bra att ha ett andra ankare i aktern. Länkarna var mycket tunna på en kort sträcka.

 

 

Frukost blev det men bryderier om kättingbrottet grumlade morgonens siesta. Väl hemma i drog vi ut kvarvarande 50 m kätting som visade sig vara intakt förutom änden vid brottet och den fastsatta ändan i det rostfria båtbeslaget. Korrosionen i änden av kättingen i båten var lätt att förklara. Ett rostfritt beslag mot en kätting i bonnjärn är ingen bra kombination om man sköljer med saltvatten. Sen fick även kättingbrottet sin förklaring. I botten av ankarboxen låg det ett par rostfria brickor som jag tror legat i lite saltvatten och samtidigt varit i lokal kontakt med kättingen.

 Sensmoral; kolla kättingen varje år innan säsongen börjar. Skönt att det inte skedde på natten. Visdom kostar eller vad det heter? Sensmoral två; en olycka kommer ofta inte ensam. Sensmoral tre; Hustrun får alltid rätt. “Vad var det jag sa”!

För att slippa problemet med korrosion köptes en ehlt ny rostfri ankarkätting. En kommentar som är på sin plats är att den är ju inte billig.